Servering
Hur serveras mjöd?
Servering av mjöd
Många undrar ofta var, när och hur mjöd helst bör drickas, men eftersom mjöd kan se ut på så många olika sätt, så är det inte alltid frågor som går att besvara generellt.
Var?
De flesta människor associerar mjöd med medeltid, eller vikingatid, och ofta efterfrågas mjöd i sådana miljöer, men mjöd kan passa nog så väl på en modern lyxkrog som vill kunna erbjuda något unikt. Med lite fantasi så finns det inga begränsningar för var man väljer att servera mjöd.
När?
Mjöd är och har alltid varit en festdryck, och lämpar sig därför bäst vid festliga tillfällen, såsom bröllop, större middagar, jubileumsfiranden, nyårsfester, och liknande. Man kan även välja att anamma den finska traditionen att dricka mjöd till valborg.
Vad gäller hållbarhet så håller mjöd i stort sett hur länge som helst i oöppnad flaska. De flesta mjöd blir dessutom betydligt bättre om de lagras i några år, så det är absolut ingen nackdel om några flaskor mjöd blir stående.
Även i en öppnad flaska som är återförslutningsbar, kan mjöd utan problem klara sig bra i ett par veckor. Exakt hur länge beror dock på vad det är för mjöd. Ett mousserande mjöd, bör givetvis drickas på en gång.
Hur?
De flesta mjöd är godast om de är väl kylda (4-8 °C), och för mousserande mjöd är detta extra viktigt. Undantaget till regeln är vissa kryddade mjöd som kan förvandlas till en helt annan upplevelse om de, likt glögg, värms. Detta ger kryddorna en chans att tränga fram.
Portionsstorleken som serveras beror främst på alkoholhalten, samt hur sött mjödet är. Ett torrt mjöd, eller halv-torrt mjöd som inte är alltför starkt bör serveras i portioner av 10-25 cl. För ett sött mjöd av samma alkoholstyrka bör portionerna istället ligga mellan 8-15 cl. Med extremt söta och lite starkare dessertmjöd bör man vara lite varsammare och hålla sig till 4-8 cl. En mölska som ofta är betydligt svagare än mjöd, kan man utan problem servera 40 cl av.
De glas man använder sig av måste givetvis passa den mängd som ska serveras, och gärna kännas rätt i den miljö man dricker det i. Ett vitvinsglas passar de flesta mjöd utmärkt, men för mousserande mjöd t.ex. passar flûteglas bättre, och ett värmt kryddat mjöd bör drickas i någon form av keramikbehållare så att man inte bränner sig. Historiskt sett dracks mjöd ofta ur en vid bägare, och om man vill fånga den känslan, så kan man använda sig av glas med lite bredare kupa.
Vilken typ av mat som passar mjöd beror främst på hur sött mjöd det är. Många söta dessertmjöd går perfekt ihop med lagrade ostar, och fungerar självklart också bra till dessert eller som avec till kaffet. Halvsöta mjöd passar bra till lite syrliga desserter, kryddstark mat, kyckling, eller griskött. Medans torra mjöd fungerar väldigt bra till fisk, skaldjur, sallad, och de flesta förrätter. För att avgöra mer precist till vilken maträtt ett mjöd passar, måste man självklart ta hänsyn till övriga smaknyanser.
Torra mjöd fungerar även bra som aperitif, och nästan vilket mjöd som helst kan vara en kul välkomstdrink.
Så här lagrar du mjöd
Lagringspotential
Att lagra mjöd är ofta en bra idé, då det har en tendens att bli bättre med åren, och tål oftast tidens tand betydligt bättre än både öl och vin. Men det finns skillnader på mjöd och mjöd, och vissa mjöd har mer att vinna på lagring än andra. Karaktärsdrag hos mjöd som lämpar sig extra bra för lagring är att de är starka, fylliga, och mörka i färgen. Det behövs bara någon av dessa kvalitéer för att garantera stor lagringspotential och ett mjöd som troligtvis har sin topp efter flera årtiondes lagring.
Faktorer
–Hög alkoholstyrka är så gott som alltid en bra egenskap vid lagring. Det garanterar god hållbarhet och de spritiga tonerna som ofta kan finnas i starka mjöd kommer att mjukna med tiden.
–Sötma är ofta en bra egenskap för lagring, men inte alltid. Svaga mjöd med sötma bör undvika att lagras, speciellt om man öppnat flaskan någon gång. Anledningen är att här finns en minimal risk att mjödet börjar jäsa ytterliggare, vilket medför att många ovälkomna smaker bildas, samt att tryck bildas i flaskan. Ett starkt mjöd med sötma, löper dock ingen risk för detta, och får ofta en betydligt mer integrerad sötma om det får ligga under väldigt lång tid. 100% torra mjöd, oavsett styrka, kan lagras utan någon risk. Men om det är väldigt lång tid man tänkt lagra, så är styrka även här att föredra. I torra mjöd kan lagringsförändringarna ofta märkas tydligare och snabbare än i söta mjöd, så att göra avsmakningar med jämna mellanrum och föra bok kan bli till ett nöje.
Att tänka på
Ljus och temperatur är de viktigaste faktorerna att tänka på vid lagring.
-Många mjöd är buteljerade i genomskinliga buteljer, vilka är extra känsliga för UV-strålning. Se av den anledningen till att lagring sker i ett utrymme som är befriat från solljus, och även lampljus som möjligtvis innehåller UV-strålning. Lika försiktig behöver man inte vara med mjöd buteljerat i bruna glasflaskor, eller ogenomskinliga (t.ex. keramik) då dessa har högre resistans mot UV-strålning. Så länge mjödet ligger skyddat från ljus, så spelar det ingen roll vilken färg flaskan har.
–Temperaturen bör hållas låg. 12 C, är en bra nivå, men om det är ännu kallare så skadar det inte, dock kan det kanske fördröja mognadsprocessen om det är för kallt. Så det beror på om man vill att mjödet ska ”hålla sig lika” eller ”utvecklas”. Det bör också nämnas att det går alldeles utmärkt att lagra mjöd även i rumstemperatur (20 C). Det farliga är att lagra på en plats som är riktigt varm. Ovanför kylskåp t.ex. är en riktigt dålig plats, då kylskåp genererar värme på baksidan, vilken sedan stiger uppåt…
-Viktigt att vara medveten om här är att korta (någon dag) intensiva perioder i solljus eller förvaring i ovanligt hög temperatur (30 C +) antagligen gör mer skada än vad flera år av svagt lampljus, eller ovanligt hög rumstemperatur (25 C) gör. Behandlingen av en flaska efter att den ”plockas fram” eller innan den ”stoppas in” är därför antagligen mer kritisk än förhållandena på själva lagringsplatsen, oavsett om platsen är ”sådär”, eller ”perfekt”. Intensiva perioder i en extrem miljö, kan väldigt fort totalförstöra en dryck. Honungskaraktären i ett mjöd tycks dessutom vara extra känslig för sådana förhållanden. Värt att påpeka är också att mycket av det som är nyttigt i honung kan förstörs i temperaturer över 45 C.
Förslutningar
-Förslutningen kan vara av vikt. Olika förslutningar är olika täta. Det finns fördelar och nackdelar med olika typer av förslutningar.
Otäta förslutningar
Otäta förslutningar har möjlighet att ”andas”, huruvida det är en fördel eller nackdel tvistas det om. Vissa menar att utbytet med omgivningen får drycken att mogna och utvecklas bättre, medans andra menar att det enda som detta orsakar är att drycken oxideras.
Syntetisk Kork – Är en ytterst dålig förslutning. Den är antagligen den minst täta av alla förslutningar. Till skillnad från naturkork så sväller den inte upp och tätar igen, utan behåller hela tiden samma volym. Å andra sidan finns det ingen risk för att den torkar ut. Men tester har visat att drycker lagrade länge med syntetkork klarat sig sämre än med någon annan typ av förslutning. Med syntetkork menas en kork i plastigt material som ser ut som en vanlig vinkork.
Agglomerad kork – Finns i väldigt varierande kvalité. Några är väldigt bra och kan mäta sig med de bästa naturkorkarna. De riktigt bra är behandlade med ”diamantprocessen”, som säkerställer att korkarna ska vara TCA-fria (det ämne som orsakar korkdeffekt). De allra flesta billigare varianter är dock inte behandlade på sådant sätt, vilket gör att cirka 5% av flaskorna riskerar att bli korkdefekta. Dessa korkar varierar också väldigt mycket i hur täta de är, samt hur bra de klarar tiden vad gäller uttorkning. Många har en tendens att ”smula sönder” i samband med öppning. Om man ska lagra en flaska med den här förslutningen är det viktigt att flaskan ligger ned, så att inte korken torkar ut. De flesta av våra importerade polska mjöd, samt amerikanska Sky River använder den här förslutningen.
Naturkork – Hela naturkorkar anses ofta som finare än agglomerad kork. Det går ofta att avgöra kvalité på en naturkork beroende på om det finns spår av ojämnheter i den, ju slätare desto finare. Det finns väldigt varierande pris på dessa, och de allra dyraste kan kosta en producent mer än innehållet. De bästa korkarna har lägre risk för TCA-defekt, och är antagligen också tätare än billigare varianter. De ska klara väldigt långa lagringsperioder även om de inte är 100% täta. Om man ska lagra en flaska med den här förslutningen är det viktigt att flaskan ligger ned, så att inte korken torkar ut.
Korkplugg – Är en typ av förslutning som är enkel att återförsluta. Det finns lite olika varianter av dem. Vissa har ett ”skaft” i trä, som det sedan sitter en kork på, korken kan i dessa fall vara antingen agglomerad eller naturkork. Staropolski är ett mjöd som använder sådan kork. Andra är gjorda helt i plast, och används ofta att försluta Mountain Meadows mjöd. Trä/kork varianterna är sällan speciellt täta efter de öppnas första gången, medans plastvarianterna verkar vara betydligt tätare. Denna typ av förslutning är ytterst lämplig för lagring av redan öppnad flaska i kortare perioder (upp till ett halvår eller så), men är kanske inte den tätaste och lämpligaste förslutningen för längre lagringsperioder.
Täta förslutningar
Täta förslutningar är 100% täta när de är förslutna, vilket kan ha för och nackdelar. Vissa hävdar dock att det enbart finns fördelar med täta förslutningar. Och i tester där samma typ av dryck lagrats under olika förslutningar i 10 år, har täta förslutningar visat sig vara bättre än alla typer av otäta förslutningar.
Champagnekork – är nästan alltid tillverkad av agglomerad kork, vilket t.ex. används av Heidrun Meadery, men finns även som naturkork och syntetkork. Korken är dock helt tät, eftersom flaskan är trycksatt, vilket trycker ut korken så att den blir helt tät. Om korken är agglomerad eller naturkork så kvarstår dock problemet för TCA och korkdefekt. Det är dessutom som alltid rekommenderat att ha flaskorna liggandes om det är någon av dessa två korkmaterial för att undvika uttorkning.
Kronkapsyl – en underskattad och prisvärd förslutningstyp som är helt tät, framförallt när den används på trycksatta flaskor (vilket den vanligtvis görs). Den håller dessutom, liksom champagnekorken, för väldigt höga tryck. Den enda nackdelen är egentligen att den inte på ett enkelt sätt kan återförslutas. Möjligtvis kan metallen också få rostskador efter extremt lång lagringstid om den förvaras i fuktig miljö och repas. Mjödhamnen försluter sina Mölskor med kronkapsyl.
Skruvkork – är en annan väldigt bra tät förslutning, som dessutom enkelt kan återförslutas. Ett väldigt bra val av förslutning för långtidslagring. Alla skruvkorkar är dock inte optimala, men de flesta nya flaskor använder sig av en typ av skruvkork som är helt tät. Man bör dock vara medveten om att sämre varianter existerar.
Zork – är en ny typ av förslutning som börjat bli populär i Nordamerika. Den är helt tät innan öppning, och efter det ungefär lika tät som en korkplugg (kanske något tätare). Materialet är någon form av plast. Bör vara lika bra som skruvkork.
Glaskork – Även känd som ”Vino-lok” och den typ av förslutning Mjödhamnen valt till sina egna mjöd. Även denna förslutning är helt tät(en fiffig packning ser till att det blir så), och även kanske den vackraste av alla typer av förslutningar. Det borde också vid längre lagringstider vara fördelaktigt att ha drycken försluten i enbart ett material (glas), ifall plast och metall har någon form av negativ påverkan. Glaskorken är självklart återförslutningsbar, och är efter återförslutning precis lika tät som den var innan flaskan öppnades (något som inte är helt sant för t.ex. skruvkork och zork). Det finns dock en nackdel med glaskorken och det är ifall det uppstår problem med drycken under lagringen som orsakar tryckförändringar i flaskan. Om trycket höjs i flaskan kommer nämligen korken att tryckas ut. Frågan är dock om detta är en nackdel eller fördel, eftersom det kan fungera som en bra indikator på vad som bör lagras och vad som inte bör lagras. Att lagra upprätt är kanske det bättre alternativet här, eftersom det inte finns någon risk för uttorkning, och en uttryckt kork om flaskan ligger, inte är det roligaste.
